Frågor man får ofta är ”varför valde du att bli en ung mamma” och ”hur fick du reda på att du var gravid” så jag tänkte ta att svara på dessa frågor i detta inlägg 🙂
Jag har så länge jag kan minnas sagt att jag vill ha barn när jag blir stor. När jag var liten så sa jag jämt till mamma och pappa att jag skulle ha en massa barn när jag blev stor. Jag lekte jämt att mina dockor som jag hade var mina barn så det har väl alltid funnits en längtan enda sen jag var liten att bli mamma.
Nu har ju inte jag gått runt och tänkt att jag ska ha barn hela tiden utan jag har ju lagt mer energi på att fixa skolan och även ta studenten osv. Innan jag skaffade barn så ville jag helst bli klar med min utbildning och även leva lite innan jag började stadga mig. Sen är det ju självklart att man måste hitta rätt kille att skaffa barn med också 🙂
Men när jag träffa min sambo så hade jag slutat använda preventivmedel pga att jag helt enkelt inte mådde bra av dom, har testat alla sorters p-piller och även p-stav och de har helt enkelt inte funkat med något av dom.
För mig var det en självklarhet att berätta detta så att det inte skulle komma som en chock för honom att jag en dag kommer och säger att han ska bli pappa, berättade ju även då om problemen som uppstått med dom tidigare preventivmedlena.
Det gick ett tag och jag började känna hur min kropp började att förändras, jag tänkte inte så mycket på det i början så jag skakade av mig den känslan. Därför att jag skakade av mig det var för att jag hade inte en tanke på att jag kunde vara gravid. Grejen är den att efter alla olika preventivmedel som jag hade testat så kom inte min mens som den skulle utan den kom och gick som den ville. Ibland kunde de gå flera månader utan att något blod kom så jag var aldrig orolig över att mensen inte kom som den skulle.
Men efter ett tag så fick jag känslan igen att min kropp hade börja förändrats. Jag kände hur kroppen hade börjat svullna och jag var sjukt trött hela tiden trots att jag hade sovit i flera timmar och de var inte förrän då som tanken slog mig att jag kanske var gravid.
Det första jag gjorde efter att tanken hade slagit mig var att gå och köpa ett test. Jag provade först RFSU test, såna där vanliga som man kan köpa på ica. Gick sen hem och testade och de visade ett väldigt svagt sträck.
Eftersom att jag inte blev helt övertygad så gick jag till apoteket dagen efter och köpte ett digitalt test, ett sånt där som även visar hur många veckor man är gången.
Gick hem och väntade till morgonen därpå för att få morgonurin. Gick upp samtidigt som min sambo den morgonen men jag väntade med att ta testet tills han hade åkt iväg och tills jag var helt själv hemma.
När alla hade åkt iväg för att jobba så gjorde jag testet och jag satt där och bara vänta på resultatet. Jag väntade lite extra länge för jag var sjukt nervös själv över vad det skulle stå för tänk om jag bara inbillat mig allting.
Men sen blunda jag och tog upp testet i handen, öppnade sen ögonen och där stod det att jag var gravid 3+, det innebär oftast då att man varit gravid mer än 3 veckor.
Jag blev så chockad över resultatet även fast jag hade haft det på känn. Jag höll graviditeten hemlig för alla. Det var bara jag som visste om det och därför att jag inte berättade för någon och inte ens min sambo var för att vi hade inte varit tillsammans speciellt länge. Det hade inte ens gått ett halvår mellan oss och jag trodde att det kanske var lite för tidigt för oss att redan starta en familj.
Men efter 2 veckor så samlade jag mod och berättade för min sambo, självklart blev han också chockad och vi började att prata och diskutera om hur vi skulle göra.
Det slutade med att jag ringde till gynmottagningen i Katrineholm och fick en tid dit veckan efter. Väl där fick vi göra ett ultraljud och det visade att jag var hela 16 veckor gången! Alltså så var det försent för att kunna ändra sig angående beslut osv.
(vill tillägga att jag hade aldrig gjort en abort oavsett vad då jag redan genomgått en abort tidigare och jag skulle aldrig kunna göra de igen mot varken mig själv eller barnet i magen då jag mådde och fortfarande mår dåligt över den en idag).
Efter ultraljudet blev vi inskrivna och vi fick svara på frågor osv. När vi väl kom hem så pratade vi lite till och vi båda insåg hur lyckligt lottade vi var som skulle få dela det här tillsammans.
I det ögonblicket så förstod jag att han skulle bli den absolut bästa pappan åt vårat barn och då var också då de gick upp för mig att jag var 110% redo att bli mamma.
Tänker ofta tillbaka på den dagen som vi fick göra det första ultraljudet för de var en av dom bästa dagarna i mitt liv. Jag var så glad att tårarna rann och jag kommer även ihåg när barnmorskan fråga om jag ville veta könet och gissa om jag blev ännu gladare att det var vår lilla Hailey som låg och sprattla i magen 🙂
Idag ligger hon här på mitt bröst och jag kan inte vara en lyckligare mamma!
Jag har verkligen allt man kan önska sig! Jag har min egna lilla familj <3
En bild på lilla magen i vecka 33 🙂
Senaste kommentarer