Tiden var nu kommen. Vi visste äntligen exakt vilken dag vår bebis skulle ta sina första andetag i världen utanför magen. Efter att ha öppnat kuvertet med informationen så blev jag överlycklig, jag grät av glädje!
Nu när jag visste exakt vilken dag jag skulle få hålla i min dotter för första gången så räknade jag ner varenda dag som gick, det kändes som att varje dag var en evighet!
Till slut kom iallafall nyår och det var nu det började närma sig med stormsteg. Jag tror jag packade om förlossningsväskan iallafall 100 gånger innan jag kände mig nöjd. Ville vara väl förbered inför vår nya familjemedlem.
Dagen innan förlossningen kom, ÄNTLIGEN var det nära. Hela denna dagen förberedde vi oss och fixade det sista. Vi var hos mina föräldrar under denna dagen och skulle även sova där under natten, vi har nämligen hund så vi fick lämna kvar honom hos mina föräldrar då dom skulle vara hundvakt under tiden som vi var på sjukhuset.
Natten kom och jag började bli sjukt nervös! Försökte så gott jag kunde att sova men det gick verkligen inte. Jag låg där i sängen helt klarvaken och kunde inte tänka på något annat än förlossningen.
Trots flera långsamma timmar så blev klockan äntligen 05.00 på morgonen och min sambos väckarklocka ringde. Dagen med stort D var äntligen här efter flera månaders väntan.
Vi hade tid för inläggning 07.30 på morgonen och vi var där i god tid. Först när vi kom så tog dom lite prover och lyssnade även på bebisens hjärta, dom gjorde även ett ultraljud för att se om hon låg kvar i sätesbjudning vilket hon fortfarande gjorde.
När allt detta var klart gav dom mig kläder och handdukar. Därefter fick vi komma till ett rum där jag skulle byta om och även få kateter, dom satte även in nålar så jag kunde få drop.
Det var egentligen meningen att vi skulle få vänta till klockan 10.00 innan vi fick komma till operationssalen men dom kom in redan klockan 09.15 och sa att det snart var dags att rulla vidare.
Det var nu som allt adrenalin kom. Jag var super glad, nervös och rädd på en och samma gång. Ska tillägga att jag aldrig genomgått en operation tidigare så detta var helt nytt för mig.
Nu gick tiden snabbare än vanligt, det var iallafall så det kändes. När jag väl låg där på operationsbordet så blev allting mer verkligt än tidigare. Tack vare adrenalinet som pumpa genom kroppen med alla möjliga känslor så låg jag bara och skaka och jag kunde inte sluta! Det gick inte längre att slappna av.
Tillslut så var alla som skulle vara i operationssalen där och dom satte äntligen in ryggbedövningen och det var nu hela processen börja. Jag kände mer och mer hur mina ben började att domna bort och till slut hade jag ingen känsel alls från midjan och neråt.
Det var nu som dom började, det var i detta ögonblick som vår dotter skulle ta sina första andetag utanför magen.
Jag var vaken under hela ingreppet och det är jag så glad över för rätt som det var så hörde jag min lilla flickas första skrik!
När jag hörde hennes första skrik så börja tårarna rinna av ren lycka! Äntligen så skulle jag få se henne, jag skulle få känna hennes hud mot min, jag skulle äntligen få träffa det lilla miraklet som legat i min mage i 9 månader.
Jag fick inte träffa henne på en gång. Först var dom tvungna att gå ut för att göra i ordning henne. Däremot så fick min sambo följa med ut ur rummet för att klippa navelsträngen då det var ett måste för oss att han skulle få göra det.
Efter att allting var klart med all vägning och mätning så kom dom tillbaka med henne in i rummet där jag låg för att bli ihop sydd.
Äntligen så la dom henne på mitt bröst och jag fick äntligen känna hennes närhet. I det ögonblicket kom tårarna tillbaka och det gör dom än idag när jag tänker tillbaka på denna stund.
Tiden stannade när jag kollade på henne. Hon var och är verkligen det vackraste jag någonsin har sett!
Det mest speciella med alltihop var att hon föddes på en dag som jag för resten av mitt liv kommer att få dela med henne.
Vår lilla Hailey föddes den 4/1-2017 klockan 10.10 och det som är så speciellt är att hon föddes på min egna födelsedag! 🙂
Jag kan säga att på hela mina 21 fyllda år så var detta den absolut bästa födelsedagen jag någonsin haft. Jag hade äntligen fått det jag önskat mest av allt och det var en egen liten familj, jag hade fått min älskade lilla dotter som idag betyder så sjukt mycket för mig!
Allt detta har verkligen varit en oförglömlig resa med hela graviditeten och förlossningen. Denna resa var helt klart värd alla tårar och all smärta. Även om graviditeten var en pina många många gånger så är känslan av att hålla sitt barn i famnen för första gången mycket starkare och jag skulle kunna göra om allting från början till slut.
Detta var verkligen det mäktigaste jag varit med om i hela mitt liv och ingen kommer kunna ta ifrån mig den lyckan jag fått uppleva.
?