En ung mammas liv

När jag fick reda på att jag var gravid så kändes det som att förlossningen var väldigt långt bort även fast jag nästan var halvvägs när jag fick reda på graviditeten.

Under tiden som jag väntade på att månaderna och veckorna skulle gå så läste jag många blivande mammors bloggar. Jag fördrev tiden med att läsa på om hur andras graviditeter var.

Men innan en förlossning kunde ske se var vi tvungna att gå på lite extra besök för att se om bebisen i magen låg rätt. Barnmorskan kände och klämde på magen och bebisen hade fortfarande inte fixerat sig, så det var nu dags att avgöra om man skulle försöka att ge sig på ett vändningsförsök.

Även om jag hört väldigt många saker kring ett vändningsförsök så tog jag beslutet att åtminstone försöka så barnmorskan bokade in en tid för vändningsförsök. Man bokar oftast in ett vändningsförsök då man går in i vecka 37 och det var precis det barnmorskan gjorde.

Trots min rädsla så höll jag mig ändå lugn, tiden gick inne på förlossningen och det blev äntligen dags att försöka att vända på bebisen.

Nu är det ju olika från person till person men detta kan vara bland de smärtsammaste jag någonsin har gjort!

Det gjorde sååå ont, jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Försökte verkligen att hålla tårarna tillbaka men det gick inte.

När dom såg att jag inte kunde hantera smärtan längre så sluta dom. Dom lyckades inte vända på lilla tösen i magen.

Eftersom att jag var förstföderska så ville dom inte att jag skulle föda vaginalt pga sätesbjudningen så dom frågade mig om det var okej om det istället blev ett planerat kejsarsnitt.

Jag tänkte lite på saken men kom fram till att det helt enkelt får bli ett kejsarsnitt. Vad som helst fick duga så länge jag fick hålla vår lilla bebis i mina armar!

Då jag hade bestämt att genomgå ett planerat kejsarsnitt så fick vi ytligare ett besök hos barnmorskan. Väl där så börja hon gå igenom hur det kommer att gå till och vad som är bra att tänka på när det väl var dags. Fick hem broschyrer om just kejsarsnitt så jag skulle vara väl påläst om hur allting kommer att gå till.

1-2 veckor efter vändningsförsöket kom papperna med datum och tid för det planerade kejsarsnittet. Jag var lite nervös över vilken dag det skulle ske på men efter att ha fått både höra och se vad det stod så var jag överlycklig!

Fortsättning följer….