Efter förlossningen så var jag världens lyckligaste människa och hela förlossningsdelen var verkligen helt underbar även om det blev ett kejsarsnitt. Men min värld var snart påväg att rasa samman trots min lycka som jag kände.
Enda sen jag visste att jag var gravid så har jag sagt att jag ska amma! Det var något som jag värderade högt att mitt barn skulle få det som var bäst för henne plus att jag ville ha alla dessa underbara mysstunder.
Men amningen funkade inte alls bra när vi kom upp till BB. Av någon anledning så fick jag super såriga bröstvårtor på en gång även fast hon inte fått amma speciellt mycket. Hon hade även ett bra tag om bröstet vilket dom på BB kollade flera gånger eftersom att man kan få såriga bröstvårtor om bebisarna får fel tag, men så var alltså inte fallet. Jag fick aldrig någon bra förklaring till varför det blev så, men jag antar att jag hade och fortfarande har väldigt känsliga bröst.
Amningen funkade inte som den skulle och jag blev mer och mer frustrerad! Jag var fast besluten om att det skulle funka så jag fortsatte att amma trots att det gjorde så förbannat ont. Jag grät både innan, under och efter amningen för att det gjorde så ont.
Men det värsta av allt var att jag kände mig helt hjälplös.
Dagarna som vi var där gick och tillslut var det dags för hemgång. Men innan vi fick åka hem så var Hailey tvungen att träffa en barnläkare så att allting var fritt fram och även lämna PKU prov.
Väl inne hos barnläkaren så ser allting bra ut tills det kommer till vikten. Hon vägde 3796g när hon föddes och dom flesta bebisarna går ju ner i vikt efter födseln men det får inte gå ner för mycket vilket våran lilla tös nästan hade gjort.
Hon hade gått ner 411g i vikt och det var på gränsen till för mycket så dom började överväga om dom verkligen skulle skicka hem oss då hon ganska tydligt inte fick i sig tillräckligt med mjölk från brösten.
Det tog 1 timma innan vi fick svar på om vi fick åka hem. Men dom kom iallafall tillbaka med goda nyheter att vi fick åka hem, men det var på ett villkor och det var att vi åkte för att besöka BB-hemvård i Katrineholm dagen efter. Sagt och gjort så åkte vi hem för att sedan besöka BB-hemvård.
När vi kom dit möttes vi av världens underbaraste barnmorska! Hon var så snäll och omtänksam och lyssnade på allt vi hade att säga och kom med goda råd.
Det var nu amningen börja fungera. Jag fick en amningsnapp av den här barnmorskan och det var så skönt att få slippa känna smärtan från brösten. Äntligen så fick min dotter äta utan att höra sin mamma gråta.
Att få den här special hjälpen var det bästa som kunde hända och jag är så tacksam för den än idag! Tänk att en sån liten sak som hon gjorde kan förbättra så mycket i livet. Hade vi inte fått åka dit så hade jag nog gett upp hoppet totalt och det känns så skönt nu att vi gjorde ytligare ett försök som resultera med att allting funka som det skulle.
Är så glad att det finns snälla människor som verkligen vill hjälpa till på bästa möjliga sätt. En stor eloge till dom som gör allt för dina medmänniskor! <3
Finns hopp om mänskligheten trots allt 🙂
Senaste kommentarer