En ung mammas liv

Det här med att vara gravid ger verkligen blandade känslor och speciellt när man ska föda sitt första barn.

Det blev extra speciellt för min del då jag är den första i mitt kompisgäng som skulle få barn. Jag höll min graviditet hemlig fram tills vecka 24 då jag skapade ett anonymt instagram konto där jag fick rätt många följare på bara några timmar. Några i omvärlden som var helt okända för mig visste om min graviditet och tyckte att det var kul att läsa om den. 

Vid den här tiden hade jag sakta glidit ifrån verkligheten och mina vänner vilket tog psykiskt på mig. Jag hade nästan ingen annan att prata med utom min sambo och barnmorska.

Jag vågade inte berätta för mina vänner om att jag var gravid pga att jag visste hur dom skulle reagera, min sambo var och är fortfarande inte speciellt omtyckt vilket jag ändå kan förstå till viss del med tanke på saker som hände precis i början av vårt förhållande. Men sen samtidigt så är det ju inte dom som ska tycka om honom, de är ju jag som ska tycka om honom och känna att de känns rätt, ingen annan..

Jag lyckades hålla min graviditet hemlig ända in i vecka 26 och det var då frågan kom om jag var gravid. Jag minns vilket adrenalin jag fick men trots det så svara jag kort och ärligt på frågan även fast jag ville säga 1000 saker till. Det var de enda jag kunde göra i den situationen.

Hade ändå hoppats på att kunna berätta själv utan någon stress och rädsla. Men istället för att låta ryktet spridas som en löpeld så tog jag mod till mig och gick ut med det på Facebook tillsammans med min sambo. Det var även nu som jag offentliggjorde min identitet på mitt anonyma instagramkonto.

Hade velat göra det på ett helt annat sätt men det var så det fick bli, hade inte så mycket till val än att berätta sanningen då jag inte ville att min lycka skulle spridas som ett rykte som alla gick och tissla och tassla om.

Vid det här laget börja jag närma mig vecka 30 så jag blev tvungen att lägga omgivningens tankar och åsikter kring mitt val på hyllan.

Jag var nu tvungen att börja koncentrera mig på mitt kommande barn som senare skulle komma att förgylla mina dagar.

Det var inte förrän nu som jag vågade att gå med i gravid grupper på Facebook och visa att ”här är jag och jag ska också ha barn” typ.

Hittade en specifik grupp som var för oss mammor som skulle ha barn i Januari och det var där som jag fick en massa stöd. Även om jag inte känner dessa människor så kändes det ändå som att dom var mina vänner, dom gick att prata med utan att någon dömde på ett dåligt sätt. Allting blev mycket lättare pga dessa tjejer som är med i gruppen och även om graviditeten är över så stöttar man fortfarande varandra i alla möjliga situationer.

Man kan helt enkelt fråga och oftast så är det alltid någon som kan relatera eller har super bra svar.

Men det bästa av allt var att jag äntligen slapp att känna mig ensam 🙂

Så om någon av er ifrån våran lilla Januari grupp läser det här, ett stort TACK för att just du fått mig att känna mig som en bra mamma! Du är guld värd 🙂